The Barf Experience (i dubbel bemärkelse)

Jag kommer att skriva mer om BARF framöver, men jag hittade den här artikeln i mina gömmor från när jag först började göra egen hundmat och tyckte att den kunde vara intressant:

Jag har i en period provat att barfa mina hundar, efter att ha övervägt det i många år. Nu vill jag dela med mig av mina erfarenheter.

Mina största farhågor innan jag började var att det skulle vara dyrt, att det skulle vara svårt att lära sig vilka proportioner de olika ingredienserna skulle ha i förhållande till varandra, att räkna ut hur mycket mat hundarna skulle ha och att det skulle vara besvärligt att få tag på kött och ben till en omväxlande diet.

Så här såg verkligheten ut:

Priset på konventionellt hundfoder varierar ju ganska kraftigt. Att barfa och blanda maten på egen hand kostade mig ungefär lika mycket som det hade gjort att använda Royal Canine eller Hill’s. Det var alltså förhållandevis dyrt, men inte avsevärt dyrare än konventionellt torrfoder.

Eftersom jag ville göra maten på egen hand snarare än att köpa kommerciellt barf-foder, fick mina hundar ben och kött i hela stycken. Jag hade ingen maskin som kunde mala ben. Således fick jag lära mig vilket fantastiskt passande namn BARF verkligen är på den här dieten; de första dagarna kom stora benbitar tillbaka ut igen på min matta med ojämna mellanrum. Som tur är kom de ut samma väg som de kommit in, så det kunde ju trots allt ha varit värre… tydligen så vande sig hundmagarna snabbt vid beneriet, för kräkningarna upphörde ganska snabbt.

Jag har lyckan att bo ca 200 m från CityGross i Rosengård och jag måste säga att de har ett fantastiskt utbud av ben, inälvor och annat animaliskt äckel; testiklar av olika arter, tungor av lika många olika arter, svansar, fötter, öron, ögon, bröstvårtor, hjärnor… (vem köper det, kan man undra), så det var enkelt att hitta saker till en varierad kost för hundar. Efter en runda på ICA i ikke namngiven småländsk småstad kan jag meddela att jag tror inte det hade varit lika enkelt att ge hundarna en varierande och balanserad kost utan CityGross.

Att få proportionerna rätt var inte så svårt som jag hade befarat. Jag köpte helt enkelt grejer till 2-3 dagars mat; mixade och rörde ihop allt utom köttet och benen i en stor bytta. Köttet och benen delade jag upp i en hög för varje hund som jag stoppade i kylen och sedan behövde jag inte fundera mer på proportionerna för den gången utan kunde lugnt räkna med att när maten var slut så hade de fått i sig det de skulle ha. Efter någon vecka hade jag lärt mig hur mycket jag behövde köpa av varje ingrediens.

Mängden mat var lite klurigare. Jag utgick från en tabell som jag hittade i en bok om BARF, där man utgick ifrån hundens idealvikt för att räkna ut hur mycket foder hunden behövde om dagen. Det gick väl sådär får man säga. I jämförelse med det torrfoder de fått tidigare var det nu kopiösa mängder mat de skulle ha. Trots att jag tyckte det var absurt mycket mat för en hundmage, rasade kilona av hundarna, framförallt grand danoisen, så jag fick öka mängden i ett par omgångar innan jag fick en stabil vikt på henne.

Intressant i det sammanhanget var att trots att det var så otroligt mycket mer som kom in, var det väldigt mycket mindre som kom ut, i jämförelse med när de fick torrfoder. Det tycker jag är talande för hur mycket onödig utfyllnad som finns i våra konventionella torrfoder. Hundarna åt mer än tre gånger så mycket rent viktmässigt, ändå sket de ungefär en tredjedel av tidigare. Det om något tycker jag talar för att det på det stora hela är ganska god ekonomi att blanda hundarnas mat själv. Man vet vad de får och man vet att man inte belastar dem, sin plånbok eller miljön med en massa extra ”skräp”.

Mina hundar var friska och i gott hull och med god kondition redan innan jag bytte till barf, så på det sättet märkte jag ingen skillnad, när jag väl hade hittat rätt mängd mat. Däremot var det tydligt att de föredrog den hemgjorda maten. De har alltid varit matglada hundar, men när de förr var glada när maten kom fram, var de nu rent euforiska vid matdags. Jag har sällan sett så glada hundar som när maten serverades. Det gör det ju roligt för en själv som hundägare också, för visst är det kul att göra sina vänner glada.

Den enda nackdelen som jag upplevde det var att det var himla bökigt och ganska tidskrävande att göra maten. Det kan ju hänga samman med att jag har två stora hundar, i kombination med att jag inte har en bil och bara ett litet kylskåp och en ännu mindre frys.

Först och främst måste jag handla och göra ny mat varannan eller var tredje dag för jag kunde varken bära hem mer eller förvara maten under längre tid. Dessutom tog det en massa tid att skära upp och mixa allt. Med så stora hundar handlade det helt enkelt om enorma mängder grönsaker att hacka och mixa och det tar faktiskt mer tid än man tror när man måste göra det i stort sett varannan dag.

I övrigt kan jag inte annat än varmt rekommendera hemmalagad BARF-mat för hundar.